Headerimage Headerimage Headerimage Headerimage

Historik 1934 - 1984

Skriven av Bernhard Wennström

Beslut om bildande av en frivillig brandkår i Finström fattades vid ett möte i ungdomslokalen Breidablick söndagen den 25 november 1934. Som initiativtagare till mötet och därmed även till brandkårens start nämns bankdirektör Jan Sundberg, vilken tidigare samma höst varit med om bildandet av bland annat Västra Saltviks och Sunds frivilliga brandkårer. Vid mötet i Breidablick, där ett 40-tal personer var närvarande, antogs stadgar för kåren varjämte en interimsstyrelse tillsattes. Till medlemmar av interimsstyrelsen utsågs bonden Johan Sjöblom, Markusböle, bonden Eliel Sjöström, Torrbolstad, direktör Carl Skand, Emkarby samt magister Hugo Johansson, Strömsvik. Hugo Johansson utsågs även till kårens första chef med Walter Danielsson som vicechef.

Stiftelseurkunden undertecknades av Levi Eklund, Gunnar Sjöblom, Einar Sundberg, Edvin Johansson, Gunnar Sundberg, Walter Danielsson och Verner Jansson.

Årsavgiften för betalande medlemmar fastställdes till 20 mark.

Vid konstituerande möte på Societetshuset i Mariehamn den 28 november 1934 utsåg styrelsen inom sig Carl Skand till ordförande, Eliel Sjöström till viceordförande, Hugo Johansson till sekreterare och Johan Sjöblom till kassör.

Vid kårmöte den 10 mars 1935 fick interimsstyrelsen förnyat mandat för ett år framåt bland annat med hänsyn till att inregistreringen av olika formella skäl icke kunnat verkställas. För att på bästa sätt kunna sköta brandskyddsuppgifterna beslöt man indela kommunen i 4 distrikt nämligen " Norra Distriktet " (Tjudö - Västanträsk - området), " Mellersta Distriktet " (kommunens centrala delar), " Södra Distriktet " (Emkarby - Bjärström - området) och " Östra Distriktet " (Godby - Ämnäs), vart och ett med en plutonchef och en vice plutonchef i spetsen. Av bifogad personalförteckning framgår vilka som från början utsågs till och vilka som tidigare innehaft dessa befattningar.

Ur kårens verksamhetsberättelse för 1935 noteras vidare att stora ansträngningar gjorts för att stärka beredskapen i olika avseenden. Sålunda har, förutom kårchefen, 8 Medlemmar deltagit i brandskyddskurs i Mariehamn. En motorspruta jämte 180 meter slang och behövliga kopplingar inköpts. En begagnad Ford lastbil (årsmodell 1927) inköpts ävensom en telefonandel för kårens speciella bruk (viktig för alarmberedskapen). Inregistreringen blev klar den 5 augusti 1935.

Dessa anskaffningar finansierades genom medlemsavgifter (vid årets slut hade kåren över 100 medlemmar), bidrag från bland annat Finströms Sparbank, Mellersta Ålands-, Västra Saltviks- och Västra Ålands Andelshandel, lotteriinkomst (9 000 mark) och sist men inte minst genom ett bidrag på 18 755 mark från Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag. Enligt bokslutet hade kåren 7 630 mark i kassa till år 1936. Under året hade kåren även fått tillstånd att överta, förvalta och använda dom handsprutor försäkringsbolaget hade utplacerade i olika byar i kommunen. Kårens mobila utrustning, det vill säga bil och motorspruta hade placerats vid Folkhögskolan, alltså så centralt som möjligt. Till varje distrikt hade dessutom anskaffats slangar till där befintliga handsprutor, en rökmask samt en skarvstege i tre längder.

Den övningsmässiga verksamheten ordnades så att man i varje distrikt höll separata övningar, vartill man under hösten hade en gemensam övning och den rutinen följde man sedan under flere år framöver.

Hösten 1935 ingick FFBK som medlem i det då bildade Åländska Brandkårsförbundet.

Kåren hade fått rycka ut tre gånger och därmed kunnat bevisa att den på ett beaktansvärt sätt kunnat medverka, dels till begränsning, dels till definitiv släckning av de uppkomna eldsvådorna.

Verksamheten under 1936 inskränkte sig i ekonomiskt avseende till likvidering av kostnader som påkallats av föregående års anskaffningar, främst ombyggnaden av lastbilen. Endast 2 utryckningar förekom under året.

För 1937 noteras inga märkligare tilldragelser bortsett från att kåren alarmerades till en brand i initiativtagaren Jan Sundbergs sommarstuga "Sjöryd" i Svartsmara. I det sammanhanget noteras att alarmet kom så sent att betydande skador hann uppstå innan man fick kontroll över elden.

Både 1938 och början av 1939 antecknas som stillsamma år, de kunde kanske ha karakteriserats som "lugnet före stormen", ty hösten 1939 bröt ju kriget ut. Detta innebar bland annat att ett tidigare planerat inköp av en motorspruta till Norra distriktet, för vilken norrsocknarna själva insamlat 4 560 mark, icke gick att verkställa.

Hela krigsperioden det vill säga åren 1939 - 1945 karakteriseras som en bekymmersam tid också ur brandkårens synpunkt sett. Behövliga nyanskaffningar fick läggas på hyllan. Man fick så att säga nöta på vad man hade förut, det vill säga i stort sett på den utrustning man hade lyckats anskaffa under de två första verksamhetsåren. Åtminstone under vissa tider av krigsåren hade man en stamtrupp på 12 medlemmar utsedda att sköta motorsprutan, en grupp, som tidvis låg i beredskap vid varje flyglarm. I den återblick över kårverksamheten under det första decenniet som sammanställdes hösten 1944 noteras att kåren, ifall kriget icke kommit emellan, säkerligen skulle hunnit skaffa sig en bättre materiell beredskap, men att den trots detta under de cirka 30 utryckningar som gjorts under perioden genom sin medverkan kunnat avvärja i de flesta fall totalförlust och i en del fall minimera skadorna.

I anslutning till att landskapet 1944 fått en egen brandlag uppgjordes i oktober samma år avtal mellan kommunen och kåren enligt vilket kåren förbinder sig att fungera vid eldsläckningsarbete "såsom i lag, brandstadga och för kommunen antagen brandordning bestämmes". Detta medförde ett större ekonomiskt ansvar för kommunens del men samtidigt större ansvar för kåren att hålla beredskapen på behövlig nivå. Ett framsteg var att rustmästarbefattningen, som sedan 1938 skötts på ren ideell bas (liksom övriga befattningar) härefter, om än i blygsam skala, blev en arvodessyssla.

Även de första efterkrigsåren blev magra år i fråga om möjligheter till nyanskaffningar av materiel. Nytt garage för bil och redskap byggdes 1947 i Pålsböle. De för den äldre generationen välbekanta, årligen återkommande brandkårsfesterna, som alternativt hölls i Västanträsk eller Rågetsböle och någon i Emkarby, gav goda bidrag till de löpande utgifterna (1949: 53 200 mark; 1951: 60 000 mark; 1953: 73 000 mark; 1956: 84 500 mark och 1957: 133 000 mark). Medlemsavgiften hade 1948 höjts till 50 mark.

Först 1951 antecknas i årsberättelsen, att slangförrådet kunnat kompletteras för första gången efter kriget. Följande år försågs garaget i Pålsböle med spis och detta år kunde det länge planerade köpet av motorspruta till Norra distriktet verkställas. Kåren fick även nu ny bil, varefter den gamla placerades i Norra distriktet. Den övriga utrustningen kompletterades likaså. Början av 50-talet var alltså en beredskapshöjande tid i påtaglig grad. Kårmedlemmarna deltog i kurser, som ordnades internt eller centralt i brandkårsförbundets regi. För kårens bruk anskaffades nu också en dansbana, som vid behov även hyrdes ut till andra föreningar.

Under senare delen av 50-talet koncentrerades intresset och krafterna, vid sidan om den löpande brandskyddsbevakningen, på att föra byggande av den nya branddepån (i nya Breidablick) i hamn. Depån kunde tas i bruk 1960 och hade då även utrustats med alarmanordning och siren. Detta var naturligtvis av stor betydelse för den fortsatta verksamheten. Utan kommunens ekonomiska stöd hade verkställandet av detta kostsamma projekt knappast varit möjligt. Kåren erhöll i sammanhanget avsevärda bidrag, direkta såväl som lån från bl.a. Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag och Inrikesministeriets Brandskyddsfond.

Från 1958 finns antecknat, att en av kårens grundare och stöttepelare under många år Johan Sjöblom tilldelats Finlands Svenska Brandvärnsförbunds medalj. Han hade nog gjort rätt för utmärkelsen.

Samma år hade den gamla motorsprutan ersatts med en ny, av märket ESA 20, modernare och effektivare än den förra. I en översikt av verksamheten under efterkrigstiden och 50-talet noteras de svåra eldsvådorna vid Eklunds i Markusböle, julen -48, och Rogers i Kulla 1953, där bostadshusen trots brandkårens insatser inte kunde räddas.

Genomgående för verksamheten under 60-talet är, att den präglas av beredskapshöjande åtgärder såväl på den materiella sidan sam personella. Ny brandbil anskaffades 1964, ny motorspruta 1969. Den senare placerades i Norra distriktet. Kårens rustmästarbefattning handhades, efter det att depån i nya Breidablick togs i bruk, enligt avtal av Breidablicks vaktmästare (se den bifogade personförteckningen). Från mitten av 60-talet började man målmedvetet satsa på juniorverksamhet. Sålunda ordnades 1964 en junior- och gruppchefskurs, där 10 pojkar deltog. Kårmedlemmar deltog likaså i kurser för rökdykning och dykare, ävenså i kurser av annat slag.

Utmärkande för verksamheten under början av 70-talet är bl.a. att alarmberedskapsstärkande åtgärder vidtogs. Radiotelefonanläggning anskaffades 1971 och följande år arrangerades kurs i radiotelefoni. Från och med 1973 intensifierades övningsverksamheten så , att övningar hölls varje månad första måndagen i mån. Kåren hade nu också ålagts brandbevakning på den nylagda soptippen i Tjärnebolstad. Ny brandbil jämte utrustning anskaffades igen 1974.

Utmärkande för senare delen av 70-talet fram till i dag är den målmedvetna satsningen på Godbyregionen, vilket ju sammanhänger med utbyggnaden och befolkningsökningen därstädes under motsvarande period. Sålunda anskaffades 1975 en begagnad Ford Transit med släckningsutrustning och placerades i hyrt garageutrymme i Godby. Följande år skaffades radioutrustning till denna bil. Samma år placerades ett skumlager i landskapets garage i Godby. Övrig brandskyddsutrustning för regionen i fråga har efter hand anskaffats. Senast 1982 en Volvo tankbil (10 000 liter). Samma år placerades en oljebekämpningsbåt på landskapsstyrelsens försorg i Godby. För förvaring av utrustningen i Godby byggdes 1981-1982 en depåbyggnad (färdig i februari 1982) i anslutning till kommunens låg- och mellanstadieskola där. Kåren har dessutom egen kårlokal i samma byggnad.

Avslutningsvis bör kårens medvetna och starka satsning på juniorverksamheten understrykas. I verksamhetsberättelsen för 1978 noteras att ett "pojkkompani" med 15 deltagare funnits och varit samlat till 16 övningar. Denna med tanke på den framtida kårverksamheten ytterst betydelsefulla satsningen har glädjande nog fortsatt. Ledarna för detta arbete Hans Sundqvist, Rainer Sundin, Fjalar Österlund och Örjan Eriksson bör få allt stöd i sin viktiga uppgift.

Undertecknad har vid sammanställningen av denna överblick av Finströms FBK:s verksamhet under perioden 1934-1984 medvetet undvikit att i själva översikten ta med namnuppgifter i större omfattning. I stället bifogas en skärskild personförteckning. Av denna framgår att dom som var med från början på olika poster har ersatts av andra under årens lopp. En del har varit med längre, andra kortare tid. Allas insats har varit värdefull. Ingen vill väl i dag förringa den ytterst viktiga allmännyttiga uppgift brandkårerna har sig anförtrodd.

Kårens styrelse framför i samband med 50-års jubileet sitt tack till alla, institutioner såväl som enskilda personer, som på ett eller annat sätt stött kårens verksamhet under de gångna åren.

Kårens styrelse har inför 50-års jubileet beslutat hedra ett antal medlemmar för deras insatser under de gångna åren. Ett par till må i dag ihågkommas utan att andra glöms, nämligen den förut nämnde Johan (Janne) Sjöblom och Olof Lindström. Båda gjorde under cirka 30 år en mångsidig och betydelsefull insats kåren till fromma.

Finströms FBK tillönskas all framgång och allas stöd i sin fortsatta verksamhet.

Markusböle, den 23 Augusti 1984
Bernhard Wennström

 

Förbundets kalender

Dokument & anvisningar

Fler dokument här

Senaste alarmen

Ett fel har uppstått. Vänligen försök igen senare.